Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse.
Kolosserbrevet 4:2

Världen idag

Det är viktigt med politiska ideologier och att det förs en tuff debatt på idéernas plan.

Gästkrönika · Publicerad 00:01, 11 nov 2016

Politik är en konstform. Det handlar om mer än att stå för det goda eller att göra det goda. Det handlar framför allt om att leda utvecklingen i rätt riktning. Bedömningen kan inte göras enbart i presens; det handlar om att kunna se vad som ligger i tangentens riktning.

Ingen har illustrerat detta bättre i närtid än president George W Bush. Att motarbeta diktatur och förtyck och i stället främja frihet och demokrati är gott. Att få bort ondskefulla regimer och befria befolkningen från tyranner av Saddam Husseins kaliber är en god handling. Ändå hänger detta goda som en skugga över Bushs presidentskap.

Mer än de flesta har Bush fått erfara innebörden i uttrycket ”unintended consequences”, det vill säga oavsiktliga konsekvenser, oavsedda följdverkningar. Att störta Saddam Hussein ledde inte till frihet och demokrati; det fick i stället den oavsedda följden att delar av Mellanöstern störtade samman i inbördeskrig och terrorism. Tio år senare präglar det fortfarande världen. Det är i dag svårt att hävda att Bush, trots de goda intentionerna, ledde utvecklingen åt rätt håll.

Fredrik Reinfeldts och Angela Merkels ledarskap när det gäller flyktingkrisen går att diskutera i liknande termer. De stod för det goda och de gjorde det goda; de ville öppenhet och omsorg om människor i nöd. Men avsaknaden av en långsiktig plan för hur detta skulle gå till och en bristande förankring för de goda idéerna hos den egna befolkningen har lett till motsatt resultat. De oavsedda konsekvenserna är gränser som stängs, växande främlingsfientlighet och ökande spänningar mellan olika befolkningsgrupper. Frågan är: Ledde de på dessa områden sina länder i rätt riktning?

När nu stora delar av världen diskuterar Donald Trump och vågen av populistiska partier i det demokratiska väst väcker det samma fråga: Vad innebär politiskt ledarskap?

Det är viktigt med politiska ideologier och att det förs en tuff debatt på idéernas plan. Avgrunden mellan frihetliga och auktoritära ideologier måste ständigt synliggöras. Olikheterna i synen på människan, samhället, frihet och ansvar etcetera måste upp på bordet. Men om politiker börjar uppfattas som en välavlönad grupp människor som slåss för sina partiprogram och sina ideologiska övertygelser, mer än att representera väljarna och deras behov, då får vi problem.

Populismen ska inte förstås utifrån Hillary Clintons nedlåtande perspektiv att det finns en grupp bedrövliga människor (”basket of deplorables” som hon sa i valrörelsen). I stället för att uttrycka förakt för stora grupper människor bör politiker ställa mer självkritiska frågor. Vilket ledarskap har vi visat när människor inte längre tror på oss? Har våra goda politiska idéer fått oavsedda konsekvenser i människors liv? Beror reaktionen på väljarnas känsla av uppgivenhet inför samhällsutvecklingen och ett intryck av att politikerna har övergett dem till förmån för politiskt käbbel? Ärligt talat: Hur mycket hopp tändes egentligen i Sverige efter senaste partiledardebatten?

I min ungdom var det populärt att härma Olof Palme (som ju talade på ett mycket karakteristiskt sätt) och låta honom säga: ”Vi Socialdemokrater har folket bakom oss. Långt, långt bakom oss.” Där ligger partiernas stora utmaning i dag.

När nu stora delar av världen diskuterar Donald Trump och vågen av populistiska partier i det demokratiska väst väcker det samma fråga: Vad innebär politiskt ledarskap?

Siewert Öholms farväl från sjukbädden

Avsked. SVT-profilen och Världen idag-redaktören, Siewert Öholm, tar nu avsked av sina närmaste och av det Sverige där han under flera decennier har varit en...

Sexualbrottslagar måste skydda barnen

Ledare Tystnaden är pedofilens bästa vän Avslöjandena i Aftonbladet och Svenska Dagbladet om 72 svenska mäns nedladdning av filmer och bilder på sexuella övergrepp på barn har skakat om. I...