Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in.
Psalm 24:7

Världen idag

Be en extra bön för alla de förhärdade hjärtan som vägrar att se det ofödda barnet.

Gästkrönika · Publicerad 00:10, 4 dec 2017

2017 närmar sig sitt slut och som alltid så här års vandrar tankarna gärna bakåt. Hur har året sett ut? Vad har hänt i Sverige och utomlands, och vilka är förhoppningarna inför nästa år?

Den sista månaden är det #metoo som dominerat i alla medier. Hollywood­skådespelerskornas upprop har nu spridit sig till svenska kollegor, men också till journalister, musiker och flera andra branscher.

Och att det finns ett behov av dessa upprop vittnar de många berättelserna om; ledare och chefer har låtit vissa män komma undan med ett beteende som borde leda inte bara till kraftiga reprimander utan även avsked. Det är bra att detta nu kommer upp till ytan så att tysthetskulturen när det gäller mäns övertramp mot kvinnor kan upphöra.

Det jag minns bäst från 2017 är ändå en annan typ av övertramp, nämligen den skrämmande mängd övertramp som begåtts mot de två barnmorskorna Ellinor Grimmark och Linda Steen.

I en tid då det ständigt talas om det förfärliga i att sprida hat och hot så har dessa två kvinnor blivit lovligt villebråd för varenda värdegrundsbaserad do-gooder i hela Sverige, endast för att de kämpar för sin lagstadgade rätt till samvetsfrihet.

Att i detalj gå in på alla fruktansvärda övertramp tar alldeles för stort utrymme i anspråk. Det räcker med att konstatera att om Ellinor Grimmark och Linda Steen får man säga vad som helst, bokstavligt talat, och komma undan utan minsta konsekvens.

Dessa två modiga kvinnor har blivit mobbade på det mest utstuderade sätt man kan föreställa sig, till och med från högsta politiska nivå. Namnkunniga politiker har jämfört dem med IS-terrorister – mediepersoner har på bästa sändningstid önskat livet ur dem i form av retroaktiv abort.

Det är mobbnings-Sverige när det är som allra uslast, och det får mig att skämmas över mitt land.

Vad jag önskar inför 2018 är därför en uppskrivning av människovärdet. Människor som kämpar för självklara mänskliga rättigheter ska behandlas med den värdighet de förtjänar, inte frysas ut och förföljas av en hatisk mobb.

Jag önskar också att de ofödda barnen ska komma att få den respekt och den kärlek de förtjänar. Alltför länge har det svenska samhällets konsensus varit att förminska de ofödda. De som vägrar acceptera den attityden har misstänkliggjorts på det grövsta sätt. Argumentet för denna attityd är vanligen att det skulle vara skuldbeläggande att tala om ofödda barn som människor, eftersom det skulle kränka och såra kvinnor som gjort abort.

Men det går att prata om vad abort är på ett sakligt sätt, utan att skuldbelägga. Abort är – och ska vara – en svår fråga som bör problematiseras på ett helt annat sätt än vad som är fallet nu. Framför allt bör kvinnor som väljer att behålla sina barn trots svåra omständigheter få samhällets stöd på ett helt annat sätt än nu, och det borde vara varje human politikers strävan att utreda hur detta kan bli verklighet.

Den tredje advent firas Livets söndag i många av våra samfund och kyrkor. En dag då vi hyllar det okränkbara livet och tänker särskilt mycket på de mest utsatta.

Be då en extra bön för alla de förhärdade hjärtan som vägrar att se det ofödda barnet.

Människor som kämpar för självklara mänskliga rättigheter ska behandlas med den värdighet de förtjänar, inte frysas ut och förföljas av en hatisk mobb.

Sista chansen samla namn mot svordomar

#Sluta svära. Den 19 december är slutdatum för namninsamlingen mot svordomar i Public Service. Initiativtagarna hoppas på en riktigt bra slutspurt under helgen. –...

Barnens bästa trumfar över de vuxnas drömmar

Gästkrönika Jens Charlieson Allt handlar inte om en människas sexuella läggning. Jag vet att man gärna vill sortera in frågor och åsikter i de fack där de har placerats...