Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer.
Romarbrevet 5:20

Världen idag

Andens enhet har fiender.

Gästkrönika · Publicerad 00:01, 1 sep 2016

Finns det något vackrare än kärleken mellan bröder och systrar i tron? David jämför den med oljan som rinner ner i Arons skägg (Ps 133). Bilden kanske inte lockar oss som har skägg, men oljan står för den Andens smörjelse som han fick över sitt huvud vid invigningen till överstepräst. Vår överstepräst Jesus var smord mer än någon annan och alla troende har del i Andens liv och Andens smörjelse.

Jag har upplevt detta vackra i så många olika sammanhang. Hur trossyskon som knappt vet varandras namn efter några minuters bön har kommit varandra riktigt nära. Andens enhet. En ljuvlig närvaro av den helige Ande i tillbedjan tillsammans med karismatiska katoliker. Andens enhet, som om den yttre splittringen inte fanns. Eller när den gamle vithårige prästen predikade evangelium så det rungade på en stor jesusrörelsesamling med hundratals tonåringar.

Därför är det så viktigt med Andens enhet. Och den har fiender. En är falsk enhet. En är negativ splittring.

Först: Andens enhet är en verklighet, den behöver inte skapas. Paulus säger: ”Bevara Andens enhet genom fridens band” (Ef 4:3). Alla som bekänner Jesus som Herre är födda på nytt av den helige Ande. Alla som bekänner Jesus är Guds barn. Det finns inte A-barn och B-barn – alla troende tillhör Guds familj, köpta genom Jesu blod.

För det andra: Enhet kan bara bygga på sanning, och Guds Ord är sanning. Anden är enhetens arkitekt. Men Anden går aldrig utöver Ordet. Därför bygger all enhet på att troende håller fast vid det enda gemensamma, Guds Ord i Bibeln.

För det tredje: Det finns två slags falsk enhet. En är den som ofta präglat ekumeniska projekt; att man slipar ner trösklarna så att alla kan komma in. Man klipper bort sådant i Guds Ord som stöter och det blir en förhandlingsenhet med minsta gemensamma nämnare. En annan är den ”triumfalistiska enheten”, där man tror sig ensam äga sanningen. Ingen av dessa har någon framtid.

För det fjärde: Ibland är delningen ett måste. Det finns nödvändiga vägval, där en väckelse inte tas emot och måste gå vidare. Den delning som sker mellan biblisk tro och annan tro är nödvändig. Jesus talar om en ”god” splittring: ”Nej, säger jag er, inte fred utan splittring” (Luk 12:51). Faktum är att kristendomen frodas och människor i hundratusental blir frälsta just i nya rörelser, nya församlingar, som brutit med stelnade sammanhang. Man kan alltså inte säga att all delning är negativ: Sanningen kan tvinga oss att dra gränser och gå vidare.

För det femte: det finns förödande splittring. Dels den som gör att vi inte längre ser varandra som syskon, att kärleken kallnar. Kärlekslöshet är ett tecken på avfällighet och andlig död. Dels trossystem och kyrkliga organisationer som bygger murar genom att säga: Du måste bli som min kyrka för att vara riktig kristen. Bort det, vare sig det sägs av företrädare för uråldriga eller eller nykläckta kyrkor!

Det är inte så att du ska bli som vi. Du är på väg att bli som Jesus.

Kyrkliga system separerar, Andens och Ordets gemenskap förenar.

Utombibliska tankemodeller splittrar, evangeliet förenar.

Vad ber då Jesus om när han ber ”att de alla ska bli ett, såsom du, Fader, är i mig och jag är i dig, att också de ska vara i oss, för att världen ska tro att du har sänt mig” (Joh 17:21)? Å, vilken bön! Jag tror han ber om den kvalité av relation som Jesus och Fadern hade, alltså något långt borta ifrån samfundspolitik.

Det är alltså inte fusioner av kyrkor som vinner människor. I så fall hade väl frikyrkliga fusioner från många till få samfund skapat väckelse. Nej, men när grannarna ser kärleken mellan troende, när den sargade kommer in i en varm, kärleksfull jesusgemenskap då är Guds rike ibland oss.

Andens enhet producerar varma relationer som attraherar och smittar, för kärleken misslyckas aldrig. Och om det är Jesus man möter har det inte längre så stor betydelse vilken skylt som står på kyrkolokalen. I det perspektivet blir det till och med splittrande att hävda att alla måste underordna sig ett system. Nej, den goda och ljuvliga enheten som erkänner varje troende som syskon förlöser den helige Andes liv. Och då är Gud å färde.

Det är inte så att du ska bli som vi. Du är på väg att bli som Jesus.

Vad små vi är när vi bara jagar efter mera.

Gästkrönika Jens Charlieson Jag ser Afrika i mitt Instagram­flöde och undrar vad det är som händer med oss här i väst. Många av mina vänner befinner sig just nu i Etiopiens...