Jag vill jubla och vara glad över din nåd, ty du ser till mitt lidande, du tar vård om min själ i nöden.
Psaltaren 31:8

Världen idag

Ja, det är något med bloggosfären

· Publicerad 14:45, 4 dec 2008
Efter att ha gjort min motvilliga bloggdebut, skall jag gärna erkänna att jag är både förvånad, imponerad och bekräftad.
Jag är FÖRVÅNAD över hur många som tagit sig tid med att läsa och dessutom velat reagera på det jag skrev. Tack för alla glada tillrop, och förlåt om jag sårade några av er.
Jag menar förlåt till er som seriöst menar att jag nog inte riktigt förstått bloggens storhet, men ändå kan förstå en del av min inställning: Bloggandet är överreklamerat, tar tid och riskerar att bli returinformation för elitister. Jag inser att det är en fantastisk (men begränsad) kontakt- och diskussionsyta.
Men jag ber inte er om förlåtelse som på det där rättshaveristiska sättet spyr galla och fördomar om någon slags vilja hos mig själv att vara "ensam om media". Den som kanske pläderat mest för konkurrens för Monopolet inom SVT var jag. Att sedan mångfalden jag trodde på blev värre än monopolet i ytlighet och tävlingar är en annan sak.
Jag noterar också att Emanuel Karlsten på sin bloggsida på Dagen.se låter allehanda kritiker välla ur sig i svordomar och vulgariteter. Det är just sådant bloggande jag tycker är mera terapeutiska problem än frågor om yttrandefrihet.
Men tack Emanuel för välkomnandet! Det är ärligt, och du har min "hatkärlek".

Sedan är jag IMPONERAD just på alla reaktioner. Alltså antalet. Jag erkänner att jag inte skulle fått den kommunikationen efter en krönika i papperstidningen. Visst kommer det ett antal mail, men inte lika enkelt och opretentiöst. Jag skall försöka att nu inte bli högfärdig för det, utan bara lära mig att bloggen är ett snabbare, lättare och kanske större forum trots begränsningarna. Hur mycket är returinformation? Hur mycket är bloggen till för redan frälsta nördar? Hur många handlar det om egentligen?

Men premiärbloggen gjorde mig också BEKRÄFTAD. Det blev ju i flera fall precis så som jag sa. Ett antal påhopp och lågvattenmärken. Flera anonyma. (Trots allt har fler varit vänliga än tvärt om). Men varför skall jag ägna tid och känslor åt en verksamhet som är så destruktiv.
Ni som måste kräkas kan väl göra det direkt i era toaletter.
Jag hatar egentligen att ens ge er den här uppmärksamheten, men ni har bett om den. Och jag gör den här analysen nu.
I nästa blogg skall jag bli betydligt mer konstruktiv. Till dess kan jag meddela att jag mår bra, ryggskottet är över och mina arbetskamrater ler emellanåt.
Siewert Öholm
Antibloggare.

Vad vill våra partier göra i praktiken?

Ledare God ideologi inte tillräckligt Politiskt arbete har med nödvändighet två sidor.  Det finns en praktisk sida, som handlar om att lösa konkreta samhällsproblem. Olof Palmes ord...

Ny nationalstatslag antagen i Israel

Knesset. Israels parlament har antagit en lag som definierar landet som "det judiska folkets nationalstat" och där det judiska folket har "exklusiv rätt till...
Jerusalem – dåtid, nutid och framtid

Mikas profetbok kulminerar med en underbar ”behandlingsmetod”.

Inför söndag Hans Weichbrodt Mika 3:5–8 När jag gick upp på morgonen lyste solen från en klarblå himmel och allt verkade indikera att vi stod inför ännu en dag med vackert väder....