Hemma hos Algot Niklasson

Häromveckan var jag med när Stanley Sjöberg och Roger Larsson träffade Algot Niklasson hemma i hans lägenhet i Göteborg. Det var ett minst sagt intressant möte, samtalet som utspelade sig mellan de tre evangelisterna finns att läsa i den bilaga som följde med Världen idag i måndagens tidning.
Algot Niklasson fick under några korta år på ett alldeles unikt sätt bidra till att vitalisera pingströrelsen, vilket sedan fick effekt i flera decennier. Både Stanley Sjöberg och Roger Larsson var 15-16 år när de lyssnade till den kraftfulle förkunnaren – och de fick båda sina liv förvandlade. Algot Niklasson kunde under träffen i Göteborg nu få glädja sig åt att de starka gudsmöten som Stanley Sjöberg och Roger Larsson hade i ungdomen för deras del resulterat i sextio år av framgångsrik andlig tjänst. Det var många som gjorde liknande upplevelser.
Frågan varför det sprack mellan pingstledaren Lewi Pethrus och Algot Niklasson har engagerat många. Det är ju alltid lätt att vara efterklok, och många har landat i en förklaring som handlar om en brist på ömsesidig förståelse för varandras unika särdrag. Det är lätt att se att samma spänningar som finns mellan andlig struktur och andligt liv kan skönjas mellan dem som fått uppdraget att bygga Guds rike och dem som fått gåvan att inspirera och ingjuta kraft.
Lewi Pethrus var en byggare. Han byggde upp pingströrelsen, vars många församlingar blev en inspirationskälla för övrig kristenhet och en evangelisationsplattform för att nå sekulariserade svenskar. Frågan är då varför Algot Niklassons starka evangelisttjänst inte fick plats i detta?
Fanns det en brist på förståelse för vikten av struktur och ordning, som ledde till en del onödiga missförstånd? Eller byggdes pingströrelsen kanske för trångt? Lewi Pethrus fick ju nästan själv inte plats i pingströrelsen i slutet av sitt liv, utan reste då i stor utsträckning i Svenska kyrkan.
Det var i spänningsfältet mellan struktur och profetisk rörelse som 1950-talets väckelse bröt ut. När motsättningarna blev för stora dog det andliga skeendet ut.
Ett vattenglas utan vatten släcker ingen törst. Men vatten utan vattenglas gör att vattnet rinner ut på marken.