Domsöndag är tid för bot

Domsöndagen firades i gamla tider i svart liturgisk färg. Stort allvarrådde. Men med säkerhet fanns också åtminstone en tröst vid lyssnandetpå budskapet om den yttersta domen. Lasse Lucidor formulerade densåhär: Men den trösten jag ej glömmer, att min broder Jesus dömer.
Sedan blev färgen violett. Det kolsvarta tonades ner. Violett är botensfärg. Inför mötet med Kristus domaren gäller det att nu göra bot ochbättring och att framför allt söka sig till nådens tron och ta emotförlåtelse innan tronen förvandlas till en domstol. Från violett byttesedan Svenska kyrkan till företrädesvis grön färg. Domsöndagen utmanartill fortsatt växt i Jesu efterföljelse till dess vi träder fram införhonom som mänsklighetens domare. Nu börjar domsöndagen bli vit. Ochnamnet Kristi konungens dag hörs allt mer som alternativ tilldomsöndagen. Det är inte fel. Det bör vara en glädje och en trygghetför en kristen att Jesus kommer tillbaka. I och med det är framtidenaldrig meningslös. Vår västerländska dekiskultur är i hög grad enkultur utan framtidstro. Med alla ekologiska och gigantiska politiskaproblem som likt blytunga lågtryck vilar över mediasframtidsskildringar, blir den rike och ytlige västerlänningens uppgivnalidelse att konsumera så mycket som möjligt, att njuta och uppleva såmycket som möjligt innan ridån går ner och föreställningen är slut. Detär ett för skapelsen livsfarligt sätt att tänka och leva.

Men rakt igenom alla framtidshot ljuder evangeliets glädje: Framtidenär meningsfull. Den slutar inte med att allt organiskt liv släcks påtredje planeten från solen. Vi är på väg mot alltings början.Världshistorien slutar inte med att allt blir svart. Vid målet anasKristi ansikte. Hans återkomst ger mening åt varenda dag. I väntan påatt han skall komma tillbaka är ingen handling av omsorg och uppoffringför liten eller betydelselös. Framtiden är meningsfull!
Jesus kommer i stor makt och härlighet, och inför honom träder helamänskligheten fram. Han skall döma folken. Jag har träffat afrikanskakristna under apartheid som såg fram mot detta med förväntan. De tänktesig upprättelse. Vi i vår rika och sekulariserade kultur däremot villhelst inte höra talas om någon dom. Skillnaden är tänkvärd.

Men vi som trevar i Jesu efterföljelse i den här delen av världen börändå fråga oss följande: Vem skulle vi själva vilja ha som domare närvåra jordeliv en gång skall sammanfattas och bedömas? Vi kan direkträkna bort arbetskamrater, chefer och anställda. En liten eftertankevisar nog att ingen av oss skulle vilja ha våra föräldrar ellereventuella barn som domare. Hur goda relationerna ändå är, känner deflesta av oss att det finns vissa små ömtåligheter som inte ärförstådda. Kanske också vissa hemskheter som är väl gömda. Kanskeskulle vi vilja döma oss själva. Då är det värt att observera att denmest benhårda domare jag själv kan få är - jag själv. Vi dömer ochfördömer oss i smyg ganska ofta under livets olika skeden. Tack GodeGud att vi inte skall döma oss själva vid den yttersta domen.

Det mest glädjerika inför den stora domen är att Jesus dömer. Han somsjälv vet innanför skinnet vad det är att vara människa. Han somförstår vår kamp mot alla möjliga frestelser. Han som älskar oss i våranederlag och i vår vilsenhet så att han dött för oss. Och ständigterbjuder oss förlåtelse och ny kraft utmed hela livets väg. Han är densom till slut skall sammanfatta våra liv. Genom kyrkans historia harjust detta varit en källa till tröst och trygghet. Det gör ändå tillslut domsöndagen ljus. Kristus konungen kommer i sin härlighet. Han serpå oss med samma ögon som han från korset såg på mänskligheten. Därförgår fåren i hans hjord fria. Han skiljer inte på svarta och vita får.Det är en glädje för alla dem av oss som kan tänka: Jag är familjens -församlingens svarta får. Men Jesus skiljer inte på svarta och vitafår. Han skiljer mellan får och getter. Och är du en get räcker detinte att omvända dig. Du blir i så fall bara en bakvänd get. Du måstefödas som lamm av modersfåret kyrkan. Växa och vårdas av henne. Ochgenomfärgas av Jesu Ande så att du -utan att räkna det dig själv tillgodo - fortsätter att göra de goda gärningar som Jesus lovsjunger hosfåren på den högra sidan.

Bo Brander
Teo. Doktor,
Föreståndare för Laurentiistiftelsen