Löna inte ont med ont eller hån med hån. Tvärtom ska ni välsigna, för ni är kallade att ärva välsignelse.
1 Petrusbrevet 3:9

Världen idag

Vad är syftet med Jona bok?

Debatt · Publicerad 00:00, 14 nov 2012

Bakgrunden till bibelsynsdagen i Örebro (27 okt) var en debatt i tidningen Dagen där några skribenter ifrågasatt vilka uppfattningar som egentligen ryms inom den evangelikala bekännelsen, att Bibeln är ”sann i allt den påstår”. Man uttryckte oro över att bibeltolkare hamnat så långt från traditionella uppfattningar att man inte längre var kvar inom evangelikalismen. Flera debattörer utgick ifrån att de förskjutningar som ägt rum endast kan förklaras av att de aktuella bibel­tolkarna, påverkade av ”universitetsteologin”, anammat en sekulär världsbild.

Jag menar att detta är en felaktig förenkling. För mig betecknar termen ”evangelikal” en attityd, en vilja att på ett seriöst sätt lyssna till de heliga texterna. Ett sådant lyssnande innebär att man försöker förstå texterna utifrån deras särskilda karaktär. Det är detta lyssnande som leder till att man ibland är tvungen att ompröva tidigare uppfattningar.  

Några debattörer påstår att den konservativa bibelsyn och bibeltolkning de företräder är det synsätt som alltid gällt inom kyrkan fram till dess att bibelkritiken införde nya och andra synsätt. Man kan då hävda att alla förändringar i förhållande till dessa konservativa uppfattningar går på tvärs mot kyrkans tradition och är en eftergift för bibelkritiken. Jag är av en annan uppfattning. För det första har inte bibelsynen och bibeltolkning varit så entydig som dessa debattörer antar. För det andra är det faktiskt så att den moderna konservativa bibeltolkningen är starkt påverkad av just bibelkritiken!

För att illustrera den senare punkten hän­visade jag i mitt föredrag till bibelforskaren Yvonne Sherwood som sagt att den första bibelkommentar som diskuterade vilken fisk det var som svalde Jona, utkom ett år efter Darwins stora verk ”Om arternas uppkomst”. Hon antyder därmed, och jag tror att hon har rätt, att något hände i mitten av 1800-talet som gav ord som ”sann” och ”påstår” en ny innebörd. Det ledde till att konservativa tolkare kom att betrakta Bibelns ”sanningar” som faktapåståenden och så gott som samtliga Bibelns böcker kom att betraktas som historia.
Men att ta något som historia som inte var avsett att vara historia är inte att vara bibeltroende. Det är i stället att i grunden missuppfatta en text, att inte ta den på allvar, och att inte tro att den ”är sann i allt den påstår”.

Det jag diskuterade i mitt föredrag var alltså inte i första hand Jona boks historicitet utan bokens genre och syfte. I föredraget använde jag ordet ”fiktion”. I det här sammanhanget valde jag att närma mig bibeltexterna som litteraturvetare och använder då inte termen för att beteckna att något är påhittat. Jag ville ställa ett visst litterärt syfte som författaren har haft i kontrast mot uppfattningen att Jona bok är en bok i historia.
I min argumentation hävdade jag att människor alltid uppfattar en text som ”något”. Denna uppfattning utgör ett slags ”ram” som styr hur vi lyssnar till en text eller till en persons yttrande. Tanken är att vi alltid, medvetet eller omedvetet, frågar oss: Vad försöker denna text säga oss?

När det gäller Jona bok tror jag att frågor om vilken fisk som svalde profeten, om offrandet på båten eller om den snabbväxande busken, drar fokus ifrån textens egentliga budskap. Dessa frågor kan därför uppfattas som störande och irrelevanta därför att de hör hemma i ett annat ”regelsystem” än det som gäller för den här boken. Jona bok har inte till syfte att förmedla historisk information utan att framföra ett budskap.

Den centrala texten i Jona bok är 4:1-4: "Då blev Jona mycket missnöjd. I vredesmod bad han till Herren: 'Herre, var det inte det jag trodde redan där hemma? Det var därför jag ville fly till Tarshish förra gången. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och rik på kärlek, beredd att ångra det onda du hotat med. Så ta mitt liv, Herre, det är bättre för mig att dö än att leva.' Herren sade: 'Har du skäl att vara vred?'" (4:1-4)
Jona hänvisar här till centrala inslag i Israels gudsbild. Det var ord som dessa Gud sa när han gick förbi Mose på berget (2 Mos 34). Men för Jona innebär just dessa drag hos Gud att han ville fly från sitt uppdrag och att han nu vill dö.
 
Om man inte ser Jona som historia, det vill säga som information om en enskild historisk händelse och en person, utan läser boken som att Jona representerar en attityd, en hållning, eller fråga med generell räckvidd, har man två tolkningsalternativ att välja mellan. Det första och vanligaste alternativet är att se boken som en ”satir” (med litteraturvetenskaplig terminologi). Jona är då ”sämre än oss”. Han representerar en trångsynt nationalism som inte vill acceptera att Israels tro på Gud implicerar att Guds kärlek och godhet måste gälla även hedningar. En förutsättning för denna tolkning – om man uppfattar boken som en litterär konstruktion – är att Jona och Nineve är slumpmässigt valda element som representerar trångsynta troende och hedningar i allmänhet.

Förutsättningen för det andra tolkningsalternativet – det som jag förespråkar – är att Jona, tiden och Nineve är noga valda motiv. Bokens författare har valt att förlägga berättelsen några årtionden innan Nineve ödelade Jonas eget land 722 f Kr. Jona bok framställer då hur en profet räddade Nineve några år innan Nineve förstörde hans eget land. Budskapet är mycket provocerande och allvarligt: Om Guds barmhärtighet innebär att han till och med kan förlåta Nineve, vill jag i så fall över huvud taget leva i en sådan värld?  Orkar jag med en så kärleksfull Gud? Vad innebär det för min egen beredskap att förlåta?

Greger Andersson
Lärare i Gamla testamentet, forsknings­metodik på Örebro missionsskola

Adaktusson: "Återupprätta relationen med Israel"

Talar i riksdagen När Lars Adaktusson (KD) under onsdagen stiger upp i talarstolen i riksdagen för första gången är det för att efterlysa en ny svensk politik för...

Valet i Bayern slutade i en katastrof för kristsociala CSU

Nyhetskommentar Utrikeskommentar. Framgångar leder inte sällan till mättnad, lättja, självgodhet och en osund självbild. Psykologiska element som dessa finns förvisso bakom...