Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer.
Romarbrevet 5:20

Världen idag

På vilket sätt kan brister i motorisk färdighet bli anledning till samhällsingripanden? undrar dagens debattör som frågar sig om han själv borde ha omhändertagits eftersom han inte kunde cykla förrän vid nio års ålder. (Barnet på bilden har inget samband med artikeln). Foto: Henrik Montgomery / Scanpix

Vad är målet för samhällsvården?

Debatt · Publicerad 00:00, 16 mar 2011

När jag begrundade LVU-domarna i det internation­ellt uppmärksammade Dominic-fallet, slog det mig hur vagt definierade målen för barns utveckling är stadgade. Socialtjänstlagen bemyndigar socialtjänst­en med kraftfulla redskap för att säkra att barn och ungdom "växer upp under trygga och goda förhåll­anden", vilket inbegriper både rätten att följa deras utveckling, samt även att omhänderta dem om de inte anses utvecklas rätt. Att någon vanvård bevislig­en ägt rum är inget krav, det räcker med att den framtida utvecklingen kan anses vara i fara.

I detta rättsfall har man inte kunnat konstatera någon skada hos den omhändertagne (Dominic), utan man styrker behovet av vård genom risken för pojkens framtida utveckling och att han anses släpa efter i vissa avseenden – förutom emotionell och social mognadsnivå även motorisk (!) färdighet. Jag antar jag får skatta mig lycklig att socialnämnden aldrig fick reda på att jag inte lärde mig cykla förrän vid nio års ålder när jag var liten – vem vet, kanske jag också hade blivit omhändertagen annars?

Det man slås av i den kammar­rättsdom jag läser, är hur socialnämnden kan plocka saker lite varstans som grund för det påstådda vårdbehovet. Det redogörs inte för vilken egentlig fara denna sena utveckling anses utgöra, ej heller hur man ska komma till rätta med den annat än med standardformuleringen: "Han bedöms vara i behov av rutiner, stabilitet och ett förutsägbart bemötande".

Jag skulle vilja påstå att just dessa saker helt enkelt slås i spillror när man gör det sorts omedelbara omhändertagande som sjuårige Dominic utsattes för på Arlanda sommaren 2009. Det man frågar sig när man studerar detta ärende och lagstiftningen är sådant som detta:

Just vilka brister i utvecklingen har man från socialnämndens sida rätt att bekymra sig för, och vad kan en utebliven intervention faktiskt innebära? Vad i detalj är det som ska uppnås i barnets utveckling för att det inte ska bli föremål för samhällsvård, och varför behövs dessa mål?

Kan man från statens sida göra ett bättre jobb i att nå dessa mål än de biologiska föräldrarna? Finns det ens någon lösning på den noterade utvecklingsproblematiken?

Jag vill se socialnämnd­en lägga korten på bordet och förklara hur man ska vara som människa för att anses ha utvecklats normalt, och motivera detta med samhällsbehov.

En annan fråga av relevans är när man kommer att erkänna att de äldre övergrepp som dagens regering beslutat sig för att be om ursäkt för pågår än i dag? Vissa saker har blivit bättre, andra sämre. Kan man verkligen utläsa något egentligt mål för denna omfattande "barnomsorg", eller är det enkla svaret att det inte handlar om något annat än korruption?

Daniel Hammarberg, författare, Sundsvall

USA stänger ner Palestinakontor

USA USA:s utrikesdepartement kommer inte att förnya tillståndet för den palestinska organisationen PLO i Washington, bekräftar företrädare för...

Utmaning att se över församlingstillväxten

Ledare Frikyrkans kräftgång Den traditionella svenska frikyrkligheten växte fram som en mäktig väckelserörelse. Baptisterna planterade 700 församlingar i Sverige under perioden...