Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer,och Herrens härlighet går upp över dig.
Jesaja 60:1-6

Världen idag

Samhällets hopp är ett trofast vittnesbörd från marginalen

1500-talets anabaptister kan hjälpa Sveriges olika kyrkor att bli missionerande kyrkor i marginalen. Kyrkor utan makt och statlig sanktion, men med ett kraftfullt vittnesbörd i både ord och handling, menar de tre debattskribenterna.

Debatt · Publicerad 00:00, 30 okt 2017

Det är i dagarna 500 år sedan reformationen inleddes. Mycket har förändrats sedan dess. Det kulturella landskapet har förändrats radikalt de senaste hundra åren, för att inte säga de senaste 30 åren. I dag söker vi kristna nya vägar för att nå Sverige med evangeliet.

I ett mer eller mindre efterkristet samhälle tror vi att anabaptismen har ett viktigt bidrag att ge till det ekumeniska samtalet om kyrkans plats i samhället. Framför allt för att de visar hur man kan följa Jesus och bygga församlingar i samhällets marginaler.

I Sverige är anabaptismen relativt okänd och uppfattningarna om den präglas ofta av missförstånd och fördomar. I själva verket var anabaptismen en reformationens frikyrkorörelse och föregångare till många av de frikyrkorörelser som finns i dag.

Anabaptismen föddes i Zürich 1525 när en grupp började praktisera vuxendop och bildade en fri församling. Själva såg de inte sitt dop som ett omdop utan som det sanna kristna dopet, och trots svåra förföljelser från både katoliker och protestanter spred sig rörelsen snabbt i de centrala delarna av Europa.

Anabaptisterna stämde in i reformationens grundprinciper, men de hade andra betoningar. De höll med om att Skriften var det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv, men betonade att Skriften också måste få avgöra hur församlingarna byggs och organiseras. De höll med om att en människa blir rättfärdig genom tron allena, men betonade pånyttfödelsen mer än rättfärdiggörelsen och insisterade på att en levande tro måste visa sig i efterföljelse och goda gärningar.

Anabaptisterna hade en tydlig vision av vad det innebär att vara kristen. För dem handlade det om att lära känna Jesus Kristus personligt och följa honom i livet. Anabaptisten Hans Denck uttryckte det så här: ”Ingen kan känna Kristus om han inte följer honom i livet, och ingen kan följa honom om han inte först har lärt känna honom.”

Detta var ett radikalt budskap i sin tid. De första anabaptisterna levde nämligen i en kristen enhetskultur, där i princip alla räknades som kristna eftersom de hade blivit döpta som barn och tillhörde den etablerade kyrkan. Detta gällde oavsett om kyrkan var katolsk eller protestantisk. Kyrkan var dessutom nära lierad med den politiska makten och sanktionerade både våld och tvång för att hålla människor under sitt inflytande.

Anabaptisterna var mycket kritiska till detta system. De menade att staten skulle vara neutral när det gällde trosfrågor, och att medborgarna skulle få följa sin övertygelse och sitt samvete. Att vara kristen var för dem något djupt personligt, ett eget ställningstagande inför den levande Guden. Det var inte något som skulle beslutas av föräldrar, kyrka eller överhet.

Dopet blev ett tydligt uttryck för detta personliga ställningstagande, och därför döpte de inte små barn utan endast personer i mogen ålder som bekänt sin tro. Detta betraktades som både hädelse och förräderi av det omgivande samhället och därför hamnade anabaptisterna i samhällets marginaler och blev svårt förföljda.

Anabaptisternas historia blir därmed ingen ”framgångssaga”, men precis detta är poängen. Fokus låg inte på framgång, utan på trofasthet och trovärdighet. Hur löd Jesu uppmaningar? Hur såg Jesu exempel ut? Vad innebar korset för ett liv i samhället?

Sverige var tidigare ett land som dominerades av en luthersk statskyrka, men i dag befinner sig de kristna kyrkorna snarare i marginalen, utan makt och inflytande. För många är det en ny och ovan situation. Många längtar tillbaka till den tid då Sverige kallades ett kristet land och kyrkan hade makten över kulturen.

Anabaptisterna visar att en annan väg är möjlig, att en annan väg till och med är att föredra. Vi tror därför att 1500-talets anabaptister kan hjälpa Sveriges olika kyrkor att bli missionerande kyrkor i marginalen. Kyrkor utan makt och statlig sanktion, men med ett kraftfullt vittnesbörd i både ord och handling.

Många längtar tillbaka till den tid då Sverige kallades ett kristet land och kyrkan hade makten över kulturen.

USA:s statsapparat står utan pengar

Skuldtak. Majoriteten i USA:s senat säger nej till en uppgörelse som skulle förhindra att federala myndigheter stängs ned. USA:s statsapparat står därmed utan...

Tre viktiga faktorer i migrationsdebatten

Ledare Svenska värderingar kontra sanna värderingar En företagsledare som gjort missbedömningar i den storleksordning som våra politiker gjort de senaste åren – i frågor om migration, integration,...