Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer.
Romarbrevet 5:20

Världen idag

Nu är det dags för en översyn av abortlagstiftningen

Vi har fått en situation där gränsen mellan sen abort och framgångsrik neonatalvård i praktiken suddats ut, skriver KD-politikerna Björn-Owe Björk och Samuel Klippfalk och menar att tidsgränserna i nuvarande abortlag behöver ses över.

Debatt · Publicerad 00:00, 15 nov 2017

Utvecklingen inom svensk sjukvård har gjort stora vetenskapliga framsteg de senaste decennierna. Vi lever längre och allt fler svåra sjukdomar kan behandlas. Framstegen märks inte minst inom neonatalvården, vården av nyfödda. I dag överlever 95 procent av alla som föds i vecka 27. 1970 överlevde endast 5 procent av dessa barn.

Svensk neonatalvård har haft en stark utveckling och är i dag i världsklass. En bättre medicinsk och teknisk vård, ökad kunskap om fysiologiska principer och bättre omvårdnad av det nyfödda barnet har haft stor betydelse med ökad överlevnad som resultat.

Barn som föds tidigt i Sverige har större chans att överleva än för tidigt födda barn i andra länder. Ungefär hälften av barn födda i vecka 23 överlever, 85 procent av barnen som föds i vecka 26 överlever. En ny svensk studie visar att 70 procent av de barn som föddes innan den 28:e graviditetsveckan klarade sitt första år, vilket är en avgörande gräns.

Samtidigt som vi gör stora medicinska framsteg och räddar allt fler för tidigt födda har vi en 40 år gammal abortlagstiftning där abort i särskilda fall och med Socialstyrelsens godkännande tillåts fram till vecka 22 (21 veckor + 6 dagar). Efter vecka 22 (från och med dag 22+0) definieras fostret juridiskt som ett barn. Vi har således fått en situation där gränsen mellan sen abort och framgångsrik neonatalvård i praktiken suddats ut.

I augusti kunde vi läsa om hur en överläkare och medicinskt ansvarig för neonatalvården vid Mälarsjukhuset försökte rädda livet på ett foster som levde efter en abort som dragit ut på tiden och passerat 21 veckor + 6 dagar. Fostret var då mer än 22 veckor och i juridisk mening ett barn med rätt till sjukvård.

Dagens lagstiftning medger alltså abort till 21 veckor + 6 dagar samtidigt som neonatalvården räddar ungefär hälften av dem som föds i vecka 22. Så lite som en enda dag skiljer mellan vård eller inte.

Aborten vid Mälarsjukhuset visar att alla marginaler är borta och att praxis i abortlagstiftningen och den medicinska utvecklingen gjort att vi hamnat i en situation där läkare faktiskt försöker rädda livet på aborterade foster.

Abort har aldrig varit en etiskt enkel fråga och statens medicinsk-etiska råd är tydligt med att det finns en intressekonflikt mellan fostrets skyddsvärde och den gravida kvinnans rättigheter. I och med neonatalvårdens framsteg blir nuvarande abortlagstiftnings tidsgränser för sen abort etiskt ohållbara. Vi kan inte ha en lagstiftning som medger abort samtidigt som neonatalvården, juridiskt korrekt, räddar liv på aborterade foster. Här måste lagstiftaren agera och se över tidsgränserna i abortlagstiftningen. En tidsgräns som beaktar de framsteg som gjorts inom neonatalvården.

Samtidigt som vi gör stora medicinska framsteg och räddar allt fler för tidigt födda har vi en 40 år gammal abortlagstiftning där abort i särskilda fall och med Social-styrelsens godkännande tillåts fram till vecka 22.

Vad små vi är när vi bara jagar efter mera.

Gästkrönika Jens Charlieson Jag ser Afrika i mitt Instagram­flöde och undrar vad det är som händer med oss här i väst. Många av mina vänner befinner sig just nu i Etiopiens...