Det bibliska dopet sviks

Det är både med förundran och med förtvivlan som jag följer utvecklingen av det bibliska dopet bland baptister i Sverige. Jag ser både en inveckling, en problematisering, av läran om det bibliska dopet, samt risker för en direkt avveckling av dopet – som det är oss givet i Skriften.
Min mening är att baptister i dag sviker det bibliska dopet till förmån för en mer lättsam kristen bekännelse och för ekumenikens skull.
Det är tydligen inte längre Ordet som i första hand ska ha framgång för många baptister. Mer avgörande verkar vara erkännande från samhället och andra delar av kyrkligheten. Som baptister räknar jag naturligtvis inte endast Baptistsamfundets medlemmar, utan också exempelvis medlemmar i Pingst ffs (fria församlingar i samverkan) och Evangeliska frikyrkans folk.
Det går även att kalla utvecklingen för ett svek mot de bröder och systrar, som i mitten på 1800-talet, nästan med livet som insats lät bibliskt döpa sig.
Här tänker jag i först hand på döparpionjären F. O. Nilsson och den första baptistförsamlingen som bildades i Borekulla, Halland.
Så långt det var möjligt, ställde baptisterna sig positiva till samhällets lagar och paragrafer. Men i valet mellan Guds bud och människors stadgar och förbud, tvekade man inte om vilken väg man skulle gå.
Men de kyrkliga och världsliga myndigheterna kunde inte acceptera baptisternas tro och livsstil, utan började på olika sätt förfölja dem.

Redan 1848 hade det förekommit tvångsbegjutningar av nyfödda till baptister. Baptismen skildrades som ett "djävulens anslag".Det spreds till exempel ett rykte bland folk i allmänhet i Göteborg, att det inte kostade mer än 18 skilling att slå ihjäl en baptist.
F. O. Nilsson kom 1850 att dömas till landsförvisning. Men det ska också sägas, att det 27 år efter denna förföljelse, alltså 1877, fanns 11 645 baptister i Sverige. Under tioårsperioden 1880-1889 lät inte mindre än 30 617 personer döpa sig.
År 1882, då för övrigt Anna Kristina Johansson, mamma till Lewi Pethrus, sedermera grundaren av den svenska pingströrelsen, döptes i Vänern – döptes totalt
4 549 personer i landets baptistförsamlingar.

Vem bär i dag inom Baptistsamfundet, Pingst ffs och Evangeliska frikyrkan ansvar inför Guds ord och inför Guds domstol för utvecklingen bort från det bibliska dopet?
Är det bibliska dopet historia för baptister i Sverige? Kommer till och med samgåenden och samverkan mellan samfund och församlingar att sudda bort baptismen som ett begrepp i Sverige?

Jag håller det inte för otroligt, att om det sker, som till synes sker nu, kommer Gud att plötsligt sända en ny dopväckelse som överraskar oss och som vi inte kan bestämma över.
I en sådan vill jag i så fall höra hemma, även om det – eller rent av just därför – innebär svartlistning och förföljelse från kyrka och samhälle!

Sigvard Svärd
pingstpastor