Dags att stärka föräldrarätten

Barnkonventionen som ratificerades av Sverige 1990, handlar om barns rättigheter. Men det går inte att tala om dessa utan att nämna föräldrars skyldigheter och rättigheter – vilket framgår av artikel 18. För om vi inte ger föräldrar både skyldigheter och rättigheter kan heller inget ansvar avkrävas. Ett ensidigt fokuserande på barnets rättigheter utan att samtidigt beakta hela familjens och föräldrarnas rättigheter – är ibland rent destruktivt och kontraproduktivt.
I dag splittras många familjer av sociala myndigheter. Socialarbetare gör sin bedömning av familjeförhållanden, vilket efter beslut i förvaltningsrätten inte sällan får stora konsekvenser för alla inblandade. Att denna möjlighet finns för sociala myndigheter är något gott. Men fel använt riskerar det att skada och bryta ner långt mer än det räddar. Systemfelet är det oreflekterade fokuserandet på enbart barnets rättigheter, och att föräldrars "naturrätt" till sina barn sätts åsido.
I stället behöver sociala myndigheter nytänkande och kreativa redskap för att undvika ovanstående så långt det går, genom att sätta in preventiva insatser som för in en god ordning i den dysfunktionella familjen, exempelvis genom positiv tillsyn och familjestöd, likt psykiatrins boendestöd. Denna kostnad kan vägas mot de ofantliga kostnader som i dag går till externa aktörer som tar över föräldrarnas ansvar. Vem tjänar på det?