Att tro på Bibelns ofelbarhet leder inte till sekterism

Till den lärde Hieronymus skriver kyrkofadern Augustinus år 405 i ett brev: ”Endast de böcker som kallas kanoniska har jag lärt mig akta så att jag är fast övertygad om att ingen författare skrivit något fel i dessa böcker. Andra författare läser jag inte med den tanken att vad de har tänkt och skrivit är sant bara därför att de har visat sig helgade och lärda” (Epist. 82, 1:3) Det vill säga: endast Bibeln är ofelbar, vad som finns i andra skrifter kan fela. Bibeln själv hävdar att inte bara själva budskapet utan Skriften, det skrivna (grekiska ”grafä”) är ingivet av Gud (2 Tim 3: 16). Så har också Kristi Kyrka lärt överallt och i alla tider, tills liberalteologin och den moderna bibelkritiken började säga något helt annat. Det är mycket sorgligt att Peter Halldorf (Dagen 18/6) i sin iver att misskreditera tron på Bibelns ofelbarhet, använder Knutbysekten och ett belastat ord som ”fundamentalism”. som ett slagträ. Det är undermålig retorik. Vi är associationsskyldiga. Han tycker inte bara högst personligt att den unge pastorn som glad sade sig tro på att ”att varje ord i Bibeln är inspirerat av Gud” gjorde ett ”plågsamt inlägg”. Han tycker också att kristna i största allmänhet ”mer resolut” borde ta avstånd ifrån vad han kallar ”fundamentalistisk bibelsyn”. Men kristen fundamentalism har ingenting med fanatism och sekterism att göra. När en grupp evangelikala kristna i början av 1900-talet gav ut bokserien The Fundamentals (som gav upphov till begreppet ”fundamentalism”) så var det inte för att introducera nya läror om en ofelbar Bibeln (detta har ju, som sagt, Kristi Kyrka historiskt alltid trott och lärt), utan för att försvara klassisk kristen tro mot modern liberalteologi och bibelkritik som sakta höll på att underminera kristendomen. Man försvarade i bokserien framförallt Kristi jungfrufödelse, den ställföreträdande försoningen, Kristi uppståndelse och underverk, bibelns ofelbarhet och skapelsetron.