Vad innebär ett ”sant” evangelium?

Kaj Östholm tar i sin artikel den 10 augusti upp ett angeläget ämne: liberaliseringen av den kristna tron. Det är som om det gamla talesättet att var och en blir salig på sin tro är högsta mode. Sången om Jesus har tystnat i många kyrkor, och det finns predikanter som menar att talet om Jesus är besvärande. Då blir det, som Kaj Östholm riktigt påpekar, att människor går miste om den nåd som endast finns i Jesus Kristus.

Men samtidigt som Öst-holm med rätta efterlyser en klar och evangelisk förkunnelse, hamnar han rätt snart i det område som på teologiskt håll kallas för lagen. Evangeliet får tona bort och lämna rum för lagen, och då delvis lagen i Gamla testamentets mening, även om förlåtelsen och nåden betonas. Jag fattar Östholm så att han menar att lagarna i Gamla testamentet gäller ograverat i dag. Så är det emellertid inte. I Gamla testamentet finns en samling av religion, etik, politik och juridik, och allt detta är inte tillämpligt i dag.

Så är vi som kristna befriade från till exempel sabbatsbudet (lördagen), omskärelsen, föreskrifter om förbjuden mat, påbuden om dödsstraff för bland annat äktenskapsbrott. Vidare lever vi i ett annat samhälle nu än man gjorde på Gamla testamentets tid. Då var samhället auktoritärt, nu har vi demokrati.

Martin Luther hävdade att man ska läsa Bibeln enligt principen att följa det som driver Kristus och att Kristus är stjärnan och kärnan i Bibeln. En kristen, heter det hos Paulus, skall leva värdigt Kristi evangelium. Det innebär att följa Jesus i tro och handling. Det är inte vilket levnadsmönster som helst som passar in då. 

Enligt min uppfattning har vi den gudomliga lagen inskriven i vårt hjärta. De tio buden säger inget annat än varje människa kan känna och räkna ut. Problemet är att vi inte kan vinna frälsning genom att följa buden. Bergspredikan visar det med all tydlighet. Där handlar det inte bara om att leva ett anständigt liv utan det handlar om en perfektionism som ingen människa kan uppnå. Och där, på avgrundens rand, ser människan sitt behov av nåd och frälsning, något som endast Jesus Kristus kan ge.

Vi ska inte tona bort synden. Men vi ska hjälpa människor att identifiera den och att upptäcka att vi alla är syndare i behov av nåd och frälsning. 

Jag tror att det är farligt att införa gamla tiders syndakataloger eller att kopiera en gången tids lagar och moraliska föreskrifter. I stället bör vi se Bibeln som etisk vägledare genom att se den som spegel, karta och kompass. När vi läser evangelierna ser vi hurudan Jesus är, och hurudana vi själva är. Liksom kartan visar inte heller Bibeln på detaljer utan ger oss tecken som hjälper oss att ta ställning i moraliska frågor. Kompassen anger riktningen, och Bibeln anger också en riktning som talar om barmhärtighet.

Mot denna bakgrund ska evangeliet rent och klart förkunnas. Nåden är utan förbehåll, gratis. Men vi har ett ansvar för hur vi tar emot den, till evigt liv eller till evig död.

Gert Nilsson

Präst i Svenska kyrkan och docent i etik