Tydlig teologi ger framgång
Varje generation pressas att avvika från evangeliet. Därför blir det allt viktigare för kristna att bekräfta evangeliets innehåll. Exempel på vår tids utmaningar är postmodernismen, som ifrågasätter en absolut sanning, och den aggressiva ateismens återkomst. På olika håll kryper ett gnostiskt tänkande in i församlingarna, där subjektiva andliga insikter som bara kan förstås av en invigd krets, blir överordnade på bekostnad av Bibeln.
Liberalteologin, som anammats av så många kyrkor i tron om att de ska bli mer välkomnande och icke-fördömande, är en annan och kontinuerlig utmaning. I takt med att församlingarna alltmer accepteras av den samtida kulturen har liberalteologin undergrävt deras existensberättigande och har visat sig vara en bidragande orsak till den kristna kyrkans kräftgång i väst. Den 17 juni kunde Världen idag rapportera om att få av Svenska kyrkans medlemmar upplever att kyrkan är relevant för dem själva. Enligt en undersökning tror endast 15 procent av medlemmarna på Jesus Kristus. Enligt en annan undersökning pågår samtidigt en nedläggningstrend bland frikyrkorna med en församling i veckan, även om medlemsantalet inte minskar i samma takt. Däremot finns det positiva undantag med nya församlingsplanteringar.
I Världen idag den 1 juni tangerar Kjell O. Lejon ett svar för att motverka dessa strömningar. Han observerar att de kyrkor som gått in för en mer liberal hållning tillhör den kategori som har vikande siffror, medan de mer traditionella, däribland konservativa kyrkor, katolska och ortodoxa, växer.
Frågan om denna faktor inom församlingstillväxt ställdes redan 1972 i Dean M. Kelleys bok Why conservative churches are growing: a study in sociology of religion, som skrevs på uppdrag av amerikanska National council of churches. Kelleys slutsats var att evangelikala kyrkor växer på grund av att de gör exakt vad de liberala församlingarna vägrar göra. De ställer seriösa krav på de troendes tro och livsstil.
Enligt Kelley utgår liberala kyrkor från antagandet att om de vill locka nya medlemmar, bör de slipa ner vad som uppfattas som kantigt – och anpassa sig efter den kulturella elitens preferenser. Öppenhet gentemot andra religiösa grupper för att möta gemensamma mål, är ett annat kännetecken. Vad samhället i stort betraktar som dogmatism, moralism och livsstilskrav betraktas som ett tillväxthinder.
Men ett sådant tänkande är ett recept för misslyckande, skriver Kelley.
Dean M. Kelleys nästan 40-åriga analys om religiösa rörelser ekar i en intressant artikel i New York Times, som publicerades under våren. I en recension av Broadwaymusikalen "Book of mormon", som enligt skribenten David Brooks förlöjligar religiös tro, skriver han om prima facie-antagandet att religioner som gör gott är de vars doktriner enbart tolkas metaforiskt och inte bokstavligt. Pluralistiska och icke-dogmatiska trossystem är de som verkligen ger människor mening, lyder argumentet.
Men, invänder Brooks, detta är inte sant. De religioner som växer, utgår från en rigorös teologi och förser troende med verktyg så att de kan analysera världen intellektuellt såväl som emotionellt, skriver han.
Den nyligen utgivna Cape town commitment, Kapstadsöverenskom-melsen, utgör ett
viktigt verktyg i detta avseende. Den presenterar en tydlig evangelikal trosbekännelse och ett handlingsprogram med konkreta utmaningar för den globala kyrkan att engagera sig i.
Vi på SEA vill bistå församlingar och enskilda kristna som tror att den kristna kyrkan behöver en tydlig teologi att stå på och som hjälper troende att orientera sig. Inte minst för att församlingarna ska växa och behålla sin livspuls.
