Är vi framme vid en brytpunkt där ett genombrott skulle vara möjligt?

En man som hette Lanphier tog en gång ett initiativ som blev nyckeln till en mycket stark andlig rörelse. Detta hände i New York 1857. Han fick en ide om att inbjuda till middagsbönemöte för affärsfolk och andra, som mellan klockan tolv och tretton hade sin lunchrast. Han delade ut små reklamlappar som berättade att kyrkan var öppen denna timma, och människor uppmanades att komma in fem minuter, tio minuter, eller så länge de hade möjlighet. På utsatt tid var han ensam i lokalen, men efter någon halvtimma hördes steg i trappan. Totalt var det sex personer med på detta lunchmöte. Vid nästa tillfälle var det tjugo samlade. Nästa gång fyrtio. Just den veckan drabbades USA av den värsta ekonomiska krisen i sin historia. Banker stängde. Massor blev arbetslösa. Familjer gick hungriga. Detta bidrog med all säkerhet till den explosionsartade tillväxt som dessa bönegudstjänster fick uppleva. Man kan också konstatera att visionen om bön var alldeles rätt i tiden. Det var ett profetiskt initiativ som öppnade för Guds handlande mitt i en svår och omvälvande tid. Inom sex månader möttes 10.000 personer dagligen i New York City till bön. Tjugoen samlingar varje dag på Manhattan och sex stycken i Brooklyn.