För Erik Lindberg är den kristna tron förknippad med solidaritet. Till kyrkan går han så ofta han kan, men annars är hans gudstjänst det sociala arbetet. Foto: Siewert Öholm
Diakon, social företagare eller koncernchef...
Sex företag med 70 anställda ger miljonvinst till social verksamhet
De är inte många kvar. Men de finns, just sådana som Pär Johansson i Glada Hudik, eller Hans Augustsson i Vimmerby, eller eldsjälen som Arbetsliv mött i en av Stockholms förorter, Tensta, Erik Lindberg. Gemensamt tycks vara insikten om att vare sig samhället eller kyrkan fixar allt. Det "sociala hjärtat" kräver individer, initiativ och eldsjälar.
Och ett socialt hjärta har onekligen klappat hårt i Erik Lindberg ända sedan unga politiskt radikala år, till dagens realism där både företagarföreningen, flyktingmottagningen och kyrkan har blivit redskap i en nästan unik entreprenörverksamhet. Erik Lindberg är närmast koncernchef i en verksamhet som omsätter mer än 20 miljoner, sysselsätter omkring 70-talet personer och är uppdelat på sex olika självständigt arbetande företag.
Gemensamt är paraplybolaget Blå vägen, och moder till Blå vägen är Spånga blå band, som i sin verksamhet utgår från två nyckelord: Drogfrihet och integration. Drogfriheten är helt enkelt det gamla helnykterhetskravet i en ny tid.
Integration handlar om både svenskar och utlandsfödda, men också om unga och äldre, barn och gamla. Spånga blå band är en del av nykterhetsfolkrörelsen Blå bandet – men en ovanligt aktiv del. Erik Lindberg samordnar de enskilda verksamheterna under beteckningen "bifirmor". Vinsten, som verksamheten genererar, går tillbaka till Spånga blå bands omfattande sociala verksamhet i förorten.
Blå vägen drivs som en ekonomisk förening, där Eriks hustru sedan många år, Ulla-Mai Ceder- Lindberg, är vd. Även hon är en välkänd entreprenör inom den ideella sektorn. Men företagens verksamhet kan delvis väl betecknas som social verksamhet. De som jobbar är anställda på kompetens, men i flera fall med olika introduktionsstöd, som senare kan övergå i fasta anställningar.
Använder man stödformer, är de helt konkurrensutsatta och kan erhållas av andra företag, som vill söka dem. Man kan också påstå, att de 70-talet arbetstillfällen och de tjänster som nu utförts, inte hade funnits om de inte hade skapats genom Blå vägen- initiativet.
– Det är klart att jag drivs av min kristna tro, säger Erik Lindberg, när Arbetsliv frågar mera om hans motiv och drivkrafter.
– Tillsammans med Ulla- Mai har jag varit med om att starta ett otal verksamheter, från flyktingförläggningar till caféer. Vi har satsat på drogfria miljöer för unga och sociala kontakter för ensamma och äldre, berättar han.
– För mig är kristen tro förknippad med solidaritet. Jag går i kyrkan så ofta jag hinner, men min gudstjänst har blivit det sociala arbete som jag står mitt uppe i.
Erik och Ulla-Mai har länge arbetat med kyrkorna som partner. Man har kunnat ta vara på samhällets olika stöd och Spånga blå band har varit den föreningsmässiga plattformen.
– Jag har sett att kyrkor och föreningar allt mer tröttnar. De är inte uthålliga i sina projekt. Därför började vi för några år sedan att starta och driva egna verksamheter.
Några kristna församlingar har börjat arbeta på samma sätt. Erik Lindberg nämner Kungsportskyrkan i Huskvarna, Immanuelskyrkan i Stockholm, Svenska Kyrkan i Fagersta/Västanfors och Älvdalens lilla baptistförsamling.
Han berättar att Blå vägens företag och kommersiella verksamheter drivs på marknadens villkor och med marknadsmässiga löner. Man har avtal med de flesta fackliga organisationerna och goda kontakter med stadsdelsförvaltning, arbetsförmedling, föreningsliv, kyrkor och andra företagare.
– I föreningen Spånga blå band har vi sedan hjälp av ett stort antal volontärer, som ger oss av sin tid.
– Skillnaden är att vi inte är "krämare" med våra företag, säger Erik. De anställda avlönas med öppet redovisade löner, och vinsterna återanvänds i verksamheten.
Han är nästan lite road av sin egen ideologiska resa från radikal vänster till att acceptera marknadsideologi. Men den är socialt anpassad, försvarar han sig med, och talar om verksamheten som vår tids diakoni. Samtidigt berättar han att hans egen lön är 40 000 kronor i månaden utan alla bonusar eller förmåner. Sin Volvo kör han privat.
Från bidrag till uppdrag har blivit en slogan för Blå vägens verksamhet, men man tummar aldrig på sina ideal om drogfrihet och integration.
Siewert Öholm
siewert.oholm@varldenidag.se
