Kraften i en berättelse
"Om ett fotografi är sanning – är då en film sanning 24 gånger per sekund?"
Det finns många varianter av citatet men frågan är om någon är riktig. Kanhända är det snarare så att vad de flesta filmer inte är, är sanning. Tvärtom ger det filmskaparen möjligheten att på en mängd olika sätt med skickliga skådespelare bygga upp stämningar för att sedan klippa, lägga till specialeffekter och hitta på, allt efter intresse.
Att flera dömda seriemördare hävdar att de blivit inspirerade av våldsfilmer är ju ingen nyhet. Varför skulle de inte bli det? Om man tror att det barn påverkas så kraftigt av att se ett reklaminslag om någon leksak att detta måste regleras kraftigt i lag – hur kommer det sig att man inte förstår, att det som hävdas vara naturligt i filmer och serier som sänds 24 timmar per dygn, inte sätter sina spår?
Men behöver det alltid vara dåligt?
Naturligtvis inte.
Låt mig ta ett exempel.
Visst har du hört berättelsen om Röda nejlikan, The Scarlet Pimpernel? Den utspelar sig under den blodiga, franska revolutionen där överklassens hopp står till Röda nejlikan, som med filmhjältens viktigaste egenskaper; mod, list och humor, lyckas rädda deras liv. För att inte den ondskefulle revolutionären Chauvelin ska lyckas hitta honom, maskerar han sig som den något dumme gentlemannen sir Percy Blakeney. Hur skulle någon kunna tro att denne menlöse karl kunde vara den otrolige Röda nejlikan?
Hjälten Blakeney sätter andra människors liv före sitt eget. Han riskerar allt han har för att rädda dem som aldrig gjort någonting för honom. Dessutom envisas han med att göra det på extraordinära sätt, med både humor och en vass tunga.
Det är inte svårt att förstå att berättelsen har levt i över hundra år och fortsätter att spridas. Böcker har det kommit ut sådana mängder av att ingen vet hur många hundra miljoner som tryckts. Räknar vi bara de amerikanska filmerna om Blakeney så närmar de sig ett femtontal. Hur många har inte sett någon av dem? Då har säkert historien, med andra huvudpersoner och i andra miljöer och tider, spritts ännu mer.
Berättelsen skrevs för mer än 100 år sedan av den politiskt konservativa baronessan Emma Orczy, som kanske ingen kommer ihåg i dag. Men de konservativa idealen hon lyfte upp i sin berättelse – de lever vidare.
Till exempel gjordes det en anti-nazistisk film, Pimpernel Smith, där en excentrisk arkeolog, Horatio Smith, räddar judar under andra världskriget. När filmen kom till Sverige i november 1943 stoppades den av den svenska censuren, för att den inte skulle reta upp de tyska nazisterna eller hota Sveriges neutralitet.
En ung man lyckades ändå, tillsammans med sin syster, se filmen på en privat visning och berättade för henne när de gick hem att det var detta han ville göra.
Några månader senare reste han till Budapest inför sitt livs största utmaning, där han i likhet med Röda nejlikan med risk för sitt eget liv räddade andras.
Hans namn var Raoul Wallenberg.
