Urgamla stigar och nytt liv (del 2)
Genom två texter, en i måndags och en i dag, vill jag förmedla en bild av mina intryck från sommaren. Jag vill också ge dig som läsare en fingervisning om vad vi som tidning ser som viktigt i det fortsatta arbetet. Den förra texten handlade om de urgamla stigarna. Nu vidare till det nya livet.
Bibelordet kommer från Habackuk 3:2. "HERRE, jag har hört budskapet om dig och jag bävar. HERRE, låt ditt verk få liv igen i våra dagar, låt det bli känt i vår tid."
Sommarens resande genom Sverige och de kristna konferenserna har inneburit många kontakter med människor. Det som återkommit i många av de samtal jag har haft är att det verkar finnas en stark längtan efter Gud bland människor. Då tänker jag främst på dem som inte är avgjort kristna. Vanliga Svenssons, om man så vill. Talet om sekularisering är förstås reellt när man betraktar det offentliga Sverige. Men under ytan, inne i stugorna, på kamrarna, där är det annorlunda. Där längtas det, där ber människor, där söker människor kontakt med Gud. Så uppfattar jag det.
Marcus Birro, som ju är krönikör och medarbetare på Världen idag, har sedan tidigare beskrivit hur han alltid får ett tresiffrigt antal mejl när han skriver om Gud i Expressen. När han skriver om andra saker är det inte så, men just Gud verkar intressera. Och beröra. När jag för ett par veckor sedan mötte prästen i S:ta Clara, Carl-Erik Sahlberg, sa han något mycket intressant. Han sa ungefär så här: "Jag har aldrig under mina år som präst upplevt en sådan andlig öppenhet som nu". När jag har mött andra predikanter och evangelister så säger de också samma sak. Allt fler börjar tala om Sverige och att det nu är dags för människor i vårt land att få möta Jesus. Detta är ett tydligt och bestående intryck efter min egen sommarturné. Min bild förvisso, men dock.
En berättelse från vårt besök under Almedalsveckan får fungera som exempel. Vi fanns då ombord på missionsbåten Elida. På kvällarna var deras team ute på Visbys gator för att sjunga och evangelisera. En speciell kväll är det en man som följer efter dem, lite på avstånd. Han verkar lite nyfiken. Efter att ha följt dem på distans en lång stund kommer han fram till teamet och säger ungefär så här: "Det är något speciellt med er. Jag har varit ateist i hela mitt liv, men nu inser jag att Jesus är en verklighet." Så lämnar han sitt liv till Jesus under tårar. En medelålders, svensk man. Från benhård ateist till Jesustroende.
Samma sorts berättelser har jag hört från flera håll. Kanske är det så att människor har tröttnat på pengar, prylar och allehanda upplevelser. Kanske blir de här berättelserna mer vanliga framöver. Jag tror det.
Vad får detta för konsekvenser för oss på Världen idag? Ja, vi vill förstås förmedla väckelserapporterna. Vittnesbörd och berättelser om församlingar och skeenden ska även fortsatt vara ett signum för tidningen. Många jag har pratat med förundras över den bild som förmedlas genom våra reportage. Trots alla rapporter i profan media om kyrkans långsamma död, så verkar det ske så mycket över vårt land. Människor kommer till tro, människor blir upprättade, befriade och helade. I Sverige. Inte enbart på missionsfälten och inte enbart förr, utan här och nu.
Tänk om vi kristna kunde förenas i bön och instämma i orden från Habackuk: "HERRE, låt ditt verk få liv igen i våra dagar, låt det bli känt i vår tid." Detta vill vi på Världen idag be om och till detta vill vi medverka. Vill du det också?
